Första start

Nu har Charlie äntligen gjort sin första start, han var ju äldst i loppet och dubbelt så gammal som de flesta pga att han är så väldigt hög och haft väldiga problem med sin kropp under tiden han växt. Han är sned och vind men så fin han kan bli och viktigast av allt smärtfri. Första målet vi haft i många år var att han skulle komma till start och när vi nu var där så var enda förhoppningarna att han inte skulle bli diskad eller sist och det klarade han :) Han blev 8a på en värdelös tid men han travade kanonfint hela vägen och jag är säker på att det fanns fler växlar men kusken hade nog somnat eller nått?? Ville att han skulle gå utan huva för att väcka upp honom men det var inte kusken med på fast han värmde så fint utan. Han har alltid haft huva även hemma eftersom pappa inte tycker om stressiga, tittiga hästar men jag vill ju ha hästar som är lite på tårna så jag har helt slutat använda det hemma och det han funkat kanon. Får kanske prova ryckhuva då så kusken kan dra av den när det behövs? Tycker ju absolut att kusken ska få bestämma en del speciellt som han även haft Charlie i träning ett tag för några år sedan så dom känner varann, men va fan en häst som är en slöhög behöver sättas fart på om det ska vara någon mening! Vi har i alla fall kommit längre än vi trodde var möjligt med denna pållen så då ska man vara nöjd och ta nya tag nästa gång för han gjorde det han skulle :)

Andra hästen vi hoppas ska komma till start är ju halt just nu men efter veterinärkoll i tisdags så visade det inga skador utan hon måste ha vrickat sig och hon är ju redan mycket bättre! Ska på återbesök om ett par veckor och då hoppas jag att hon är ohalt så vi kan börja träna igen.

Trodde det var kört med abyhonan Baby igår och planerade att ta bort henne. Det var hennes mage som la av totalt mest troligt av bactrimet och den började svälla och hon hade rejält ont. Hade behövt minifom men det jag hade hemma var gammalt, så jag gav bara critical care och vitaminer och hoppades. Hon såg lika dålig ut på kvällen och låg bara så jag tänkte avliva henne innan jag åkte till jobbet, men när jag slängde in hö så vaknade hon faktiskt till en stund och åt lite och drack även lite vatten själv så då fortsatte jag stödmata henne istället och maserade även hennes mage väldigt försiktigt vilket hon verkade uppskatta. Idag stod hon tom med tassarna på kanten och tiggde så hoppet finns ännu. Bölden minskar sakta och nu kan jag ju bara behandla lokalt.

Är nu ledig till onsdag natt så jag hinner städa lite burar och pyssla lite och inte bara mata.

/ Ingela

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0